Sommaren 2002 hyrde jag en liten lägenhet åt mig och mina söner i Smögen. Mamma kom på besök och bjöd oss på middag.

…ta mig ledigt när Miljö&Hälsa är klar på tisdag. Har starka funderingar på att ta resten av veckan ”off”. Känner att det är och har varit alldeles för mycket sista tiden och det tär på kroppen och psyket.Glömmer saker och får ont lite här och där…

Idag skulle mamma ha fyllt 69 år. I mitt minne minns jag kalas vi hade. När det var små kalas och det bara var närmaste familjen inklusive morbror med fru och kanske några vänner och när mamma fyllde 50 och hade en tvådagarsfest. Men det året föddes Jonatan så jag hade permis från BB i Mölndal för att gå på själva kalaset. De andra aktiviteterna, som båtutflykt i södra skärgården kunde inte jag vara med på.

Men mamma hade hyrt lokal på Axel Dahlströms torg i Högsbo på kvällen och dit fick jag komma med mitt ID-band från sjukhuset kvar runt handleden. Jonatan fick vara kvar på småbarnsavdelningen där de hade honom i några dagar. Han var ju bara två dygn när mammas kalas var.

I Björsared hade mamma 60-årskalas och då fick hon bland annat en flaggstång. Den gången kom det många och hon hade dukat och bullat upp både inne och ute. Solen sken och våren visade sig från sin finaste sida…

65-årsdagen firade hon på Mölndals sjukhus och sedan blev det inga fler födelsedagskalas för mamma. Men jag har fått telefonsamtal några år i rad efter att hon gick bort just den här dagen. En av hennes väninnor har ringt för att prata minnen. Hon mindes när de var små och hon fick ha sin examensklänning just den här dagen, när hon skulle på kalas till mamma.

Jag kan fortfarande höra mammas röst ibland och jag vet vad hon skulle ha sagt i olika situationer. Jag kan se hennes ansiktsutryck om hon hade fått höra om Jonatan och Ruben, om hur de har det just nu. Om hur Ruben med min hjälp satt ihop en bok om sig själv. Om hur Jonatan gjort och gör bra ifrån sig på gymnasiet.

Hon hade även tyckt om att få se och höra om alla intressanta människor jag möter när jag är ute på reportage för Värmlandsbygden…

Så, idag, mamma jag saknar dig!

Jag vaknade före larmet i morse, kände mig klarvaken fast klockan inte var mer än halv sju. Efter att jag gått upp och väckt dem som skulle iväg gick jag och lade mig en stund till. Jag lyckades somna också faktiskt. Men vaknade av ett sms och då gick jag upp. Tommy skulle till tandläkaren så han gick oxå upp tidigt. Jag tog bilen till Knappen och där fick jag en trevlig pratstund med Sussie.

När jag kom ut i bilen igen ringde jag ett samtal och blev bjuden på lunch. Men när jag parkerat i Mitticity fick jag samtal igen och lunchen blev inställd. Eftersom jag ändå hade parkerat tog jag mig en runda i stan när jag ändå var där innan jag åkte hemöver.

Nu har jag målat en liten skylt som ska sitta över en blomlåda. Det står Välkommen på den.

Idag har jag tänkt mycket på mamma och mormor. Det är ju tur att Cattis fick flickor så att vi kvinnor i släkten kommer ett steg till. Jag tänker ofta på att mormor hade blivit förskräckt över mycket av det som är vardag idag för oss om hon varit i livet. Hon hade INTE tyckt om datorspelen, inte alla svordomar i tv och radio och hon hade absolut inte tyckt om modet som gäller.

Mamma saknar jag till och från och jag kan fortfarande höra hennes röst, de första orden som hon alltid sa när hon ringde; – Hej det är mamma! I morgon är det 45 år sedan hon blev mamma för första gången och då är jag 20 år yngre än hon var när hon gick bort och 40 år yngre än mormor var när hon gick bort. Det är alltså 21 år sedan mormor gick bort! Ändå känns det inte som om det gått så lång tid faktiskt! Det känns ju som om det där fotot jag har när mormor står innanför dörren i Långedrag och vinkar bara är några år gammalt. Men det är ÄNNU äldre! Det var ju oss hon vinkade till, när vi åkte från Långedrag och var på väg hem till Värmland. Det betyder att fotot är taget före 1980!! Jösses, så många år som gått och vad jag börjar bli gammal, fast ändå inte…

Jag känner mig mer livsvis än jag gjorde då och jag är mer säker på vem jag själv är och vad jag själv vill. Jag många sorger och mycket glada minnen att bära på och jag har väldigt många drömmar… Jag trivs nog faktiskt ganska bra just nu där jag är i livet. Jag kan saker, jag vill saker, jag har det bra på väldigt många sätt! Visst finns det sånt man skulle kunna göra om och göra bättre och visst finns det en del saker man får leva med som jag gärna hade ”lagat” om jag hade kunnat… men i det stora hela så har jag det bra och trivs med mitt liv, så är det faktiskt!

…någon dag framöver ska jag måla! Det var roligt att pilla med penseln idag och doften av oljefärgen fick mig att vilja skapa igen, analogt, inte digitalt! Men jag tror att det ligger närmre i tiden att skapa digitalt trort det. Jag har en idé om ett webbalbum med de kända personer jag faktiskt har fått på bild. Som prins Carl Philip, hans pappa och hans storasyster Victoria. Carola, Babben, Eric Gadd, Magnus Uggla, Börje Salming, Maud Olofsson, Marit Paulsen, Göran Hägglund, Peter Eriksson, Christer Sjögren, Stefan Holm, Lena Ph, Charlotte Perelli, Magnus Carlsson, Carl-Jan Granqvist och många många fler faktiskt…

Prins Carl Philip

Hon berättade om ett minne från barndomen då hon ramlade och slog sig i huvudet så att det började blöda. Det hade hänt nere i gamla Långedragshamnen någon gång när hon var fyra eller fem tror jag. Hennes storebror som hette Kent hade tagit hand om henne…

Jag ser henne framför mig hur hon såg ut där hon låg på intensivvårdsavdelningen. Alla slangar och apparater… Hon var inte kontaktbar eftersom hon fick så mycket smärtstillande och dessutom morfin.

Hennes grovtarm hade gett efter och släppt ut sitt innehåll inne i kroppen och till följd av detta fick hon blodförgiftning invärtes. Det hela gick fort. Det tog bara ett par dagar. Jag minns känslan när läkarna berättade att de hade tänkt avsluta hennes dialysbehandling. Om hon inte råkat ut för det här hade hon långsamt förgiftats innifrån eftersom dialysen inte längre gjorde verkan och i det läget var det här alternativet bättre på något underligt vis.

Min mamma som jag mindes henne var borta långt innan den här dagen. Den sista tiden hade hon inte varit som jag var van vid… Nu har hon varit borta i två år. Fick jag välja så vill jag komma ihåg henne så här:

Mamma älskade havet och här är hon i sitt rätta element.