Leve nuet och framtiden och lär av historien i stället för att leva i historien och lämna framtiden till andra!

Jag har i flera år försökt förstå hur till exempel min käre Tommy fungerar, vad det är som gör historia så värdefull? Han och hans söner och bror och många fler också, lägger ner mycket tid och energi på att läsa historiska romaner, se dokumentärer om andra världskriget och till och med resa runt och titta på gamla stenar och dylikt. Men kanske är det så att man är olika personlighetstyper bara. De lever sig in i det som var och känner inget behov av att försöka påverka framtiden medan jag ser historien som en skola. Det är av misstagen där man ska lära sig hur man ska göra i framtiden om någon frågar mig.

Därför är det där med att leva sig in i en tid full av misstag, full av människors elände och okunskap väldigt svårt att förstå. Men det är kanske inte så det är för alla som lever i historiens vingslag? Jag kanske har tolkat det hela tokigt?

Jag vill skapa framtid, inte leva i dåtid. Min egen historia är också full av misstag och jag vägrar glorifiera min barndom och mina uppväxtår, eller mina första trevande försök att vara vuxen och ta hand om mig själv. För mig är de där åren en skola. Då lärde jag mig hur jag inte skulle göra samtidigt som jag lärde mig massor om mig själv. Kunskaper som är mycket värdefulla idag när jag varje dag försöker skapa min framtid.

Jag känner många som liksom fastnar i nuläget. De nöjer sig med att göra det de alltid gjort och drömmer sig ibland tillbaka till ”förr”, vilket kan vara både barndom, ungdomsår och speciella händelser tillbaka i tiden. Men det som hände för tio år sedan är inte lika värdefullt i den personliga historien som det som hände ännu längre tillbaka. Ibland undrar jag hur ett sånt sätt att se kan vara möjligt.

Jag tycker att mitt liv är mycket mer innhållsrikt idag, det är rikare, mer vidsynt och mindre fördomsfullt, jag är klokare och har större förutsättningar för min egen del än jag hade när jag var ung. Då tog andra människor på sig att veta bäst för mig. Jag skulle bara göra som de sa när de satte igång att peka ut riktningen för mig. Jag var för oerfaren och för osjälvständig för att göra det själv och vad är det med det som är bättre än idag när jag bestämmer själv?

Nej, leve nuet och hej framtid! Lär av dåtiden och gör inte om misstagen! Det är min paroll och inte alls att det var bättre förr!

Att fördjupa sig i andra världskrigets fasor lockar inte ett dugg det. Inte heller att resa runt och se spår från medeltiden då livet måste ha varit ett rent helvete för många. Visst är det en svindlande tanke att de hade det som de hade det. Men jag vill inte fördjupa mig i sånt som redan hänt och lämna till andra att staka ut min framtid. För mig är inte allt som hände förr bättre än det som kan hända i morgon! Kan jag själv fokusera framåt och förändra min och kanske framtidens människors framtid så gör jag hellre det än lägger energi på att försöka leva mig in i historien. Så det så!

Jag körde fram och tillbaka till Hallsberg igår. Där var jag och Petra på ett möte som krävde en del energi och det har varit mycket i floden av arbete på sista tiden. Jag hinner, men marginalerna är inte stora. Just nu är det en deadline som jag ska leverera till men när det väl är avklarat hoppas jag kunna ta ut lite ledighet. En dag eller en halvdag i alla fall…

Helt ledig kan jag inte vara. Inkomster måste jag ha och därmed måste jag hålla huvudet igång med kreativa idéer och tankar. Det går inte att sätta sig och luta sig tillbaka och knäppa händerna i knät inte. Nej nej jag måste vara på väg hela tiden.

Jag såg på tv för någon vecka sedan om pensioner. Det oranga kuvertet som kommer i brevlådan är ju inte någon rolig läsning för de allra flesta. Programmet var fullt av folk som sa att de inte läste det, eller inte orkade bry sig om det. Det fanns de som hade gått i pension och fått en chock eftersom de fick så lite pengar efter alla yrkesverksamma år.

Jag har 20 år kvar nästa år, exakt. Mitt oranga kuvert har hittills grundat sig på mina år som vårdbiträde och det är inte mycket om man jämför med Tommys som grundar sig på ett långt yrkesliv som industriarbetare i en manlig bransch. Nu är jag företagare och måste tänka på detta med pensionen… jag har ju en privat försäkring. Men räcker det? Hm.. jag får nog se över detta med pension! Några rader på lotto igen kanske skulle vara bra också…