Lingonstigen 5

Tänk att det ska va så svårt ibland. Jag får använda en hel del energi för att fokusera på det jag bör. Det finns mycket som stör och får mig in på ”fel spår” och ibland längtar jag efter att kunna ge efter och bara följa dit näsan tar mig.

När Tommy och jag var ute och tågluffade fick jag utlopp för den längtan. Vi gick till stationen i Venedig, tror jag det var. Där kikade vi på vilka nattåg det fanns och vart de gick sedan tog vi oss till biljettkassan. Till kassörskan sa vi sedan att vi ville åka med något av dem. Hon tittade oförstående på oss eftersom ett tåg kanske gick till Berlin, ett annat till Paris och det tredje till Prag.

Känslan att inte veta om man vaknar i Tyskland, Frankrike eller i ett helt annat land är rätt så go faktiskt. Helt annat än det jag bör just nu. Jag måste hitta fokus på min uppgift att göra klart kommande Miljö&Hälsa. Jag har en hel rad med notiser att skriva och jag måste redigera klart. Av ekonomiska skäl har föreningen varit tvungen att dra in två nummer i år och det stör mitt fokus. Jag hade ju utrymme för dubbelt så mycket arbete innan de drog ner. Nu måste jag mellan tidningarna ge mig ut på än mer effektiv jakt på mer att göra.

Som anställd är det oroande när man inte har tillräckligt att göra för då kan man bli uppsagd. Men som företagare har man inte råd att leva om man inte får in tillräckligt att göra och dit hän vill jag ju inte… Jag kan leva som det är nu men jag skulle ju vilja ha lite guldkant på tillvaron ibland och jag skulle nog egentligen vilja göra mer för dem som behöver i samhället också.

Men nu måste jag hitta fokus på notismaterialet…

Jag skrev till en vän på facebook igår som kände sig som jag gjorde, eller i alla fall nästan lika som jag kände det, att allt har två sidor. Det finns alltid positiva saker med allt som händer, är och sker. Det gäller bara att se dem. Ibland är jag usel på det och så är det nog med alla, vi är så lite till mans.

Det finns vissa som inte kan se något som helst positivt i något alls. När en sådan person möter en ny människa som han eller hon aldrig träffat blir det fel, brister och sånt han eller hon inte gillar som hamnar i fokus. I min bekantskapskrets kan jag hitta en handfull som är sådana.

Det är väldigt jobbigt för mig att umgås med dem eftersom jag tycker om alla människor från första början. Jag har en gång för alla valt att hellre se det goda i alla än tvärtom. Jag har fått höra att jag är naiv och jag har fått höra att jag gör mig illa om jag är så. Men har jag gjort det genom åren?

NEJ är mitt enkla svar. Jag har i stället fått många riktigt bra vänner på det sättet. Vänner som finns där för mig när jag behöver dem och som jag kan lita på i alla väder. Det vill jag hävda är något man INTE får om man ständigt ska vara misstänksam mot alla!

Ibland blir man besviken och ledsen. Allt blir inte alltid som man önskar att det ska bli. Många saker i mitt liv är på baksidan, det vill säga sådant jag skulle vilja ändra på, sådant som inte är bra. Men på framsidan har jag trots det en hel del som är mycket bra.

En sådan enkel sak som att jag lever och bor här i Sverige. Bara det är på framsidan tycker jag. Tänk om jag i stället hade blivit född i ett land där större delen av befolkningen lever i misär och sjukdomar. Där det inte finns ett socialt skyddsnät och där det inte finns en sådan vacker natur som vi har här. Det hade ju varit en väldigt tung baksida att bo och leva där.

Jag har en underbar sambo, en helmysig familj, många fina vänner. Jag bor i det finaste huset på den här gatan, enligt mitt tycke och smak. Jag får arbeta med det jag älskar att göra och jag har till och med mitt jobb som hobby.

Visst finns det trots detta saker på baksidan. Men de blir så mycket lättare att bära om jag ”ser” framsidan!