…leder till slut fram till andra änden, men det är inte DET som är målet. Det är själva vägen. Det är något man alltid får höra, att vägen är målet…

Som barn behöver man en fast hjälpande hand, stöd och mycket kärlek för att välja vägar. Som tonåring behöver man mycket kärlek och stöd och kanske råd att välja vägar. Som vuxen har man förmågan att göra valen själv. Eller…?

Så tänker i alla fall jag.

Mamma sa alltid att hon ville uppfostra sina barn till självständiga individer. Men när jag tänker tillbaka på min barndom och på det ögonblick då jag förstod att valen i livet är mina egna så ser jag att det fattades delar under min barndom och mina ungdomsår. Delar som jag hade behövt men aldrig fick.

Det är inte mammas fel att jag inte fick precis allt jag behövde. Hon gjorde så gott hon kunde och mer än så egentligen eftersom hon klarade av att ensam ta hand om tre barn själv trots sjukdomar och andra prövningar på vägen.

Nej, jag tror att det är ytterst få som får precis allt de behöver när de är barn och unga. Ingen åker på en räkmacka genom livets första år. Jag tror nog att de allra flesta ramlar och slår sig på vägen genom livets första skola, barn- och ungdomsåren. De flesta får både plåstras om och försöka läka sig själva. Många har nog ärrbildningar också som alltid påminner dem om den tiden…

Om jag rannsakar mig själv så tror jag att jag skulle önska att mina söner fått med sig vetskapen om att de har alla möjligheter i världen att göra vad de vill med sina liv, att det endast är de själva och deras egen förmåga och tro som sätter gränser. Jag hoppas att de samtidigt fått med sig empati och lyhördhet och att de ser sig själva som delar i en helhet.

För visst är det så, de val jag gör i livet påverkar min omgivning, mina nära och kära. Att klampa på i ullstrumporna som en fullblodsegoist och roffa åt mig är inget för mig. Nej, jag vill att alla ska må bra. Ingen ska behöva känna sig trampad på eller kränkt av mina val i livet. Men det är inte alltid lätt.

Så länge jag kan och så länge det går så har hänsyn till andra en viktig del de val jag gör i livet. ÄVEN om det innebär att jag inte alltid kan göra det JAG vill! Att tänka så är inget man får med sig automatiskt. Det är sånt man lär sig på vägen… EFTER att man gjort val ibland. Jag tror att alla gjort ego-val ibland och efteråt upptäckt att det fick konsekvenser som inte ingick i beslutet… Den som påstår att han eller hon aldrig gjort egoval någon gång bör nog fundera över sin självinsikt!

Kan det vara så att det finns de som väljer att inte se hur andra påverkas av deras val? Ja, jag menar, finns det personer som inte har samvete…? Svaret är nog ja på den frågan tyvärr….

För mig känns ett vägval bäst om både jag och samvetet mår bra efteråt i alla fall! Jag tror nog att jag lärt mig det på livets väg…

…ja det är ett av de uppdrag som ligger på en journalist som ska utöva sitt yrke på rätt sätt. En journalist arbetar i allmänhetens intresse. Det som står i tidningen ska vara intressant för dig och mig!

Men jag undrar om inte Aftonbladet definierar ”allmänhetens intresse” på ett sätt som i stället innebär att innehållet i tidningen ska ge mediebolagets aktieägare klirr i kassan i första hand. Det innebär att det som säljer lösnummer är det som intresserar allmänheten och då behöver man heller inte ta ansvar för vad man publicerar!!

- Vad menar hon nu da?

Jo, i dagens Aftonbladet publicerades en lista på mördare och mordmisstänkta. Namn och bild. Denna lista länkade många ut på Facebook och kommentarer som ”det var som jag trodde…” och så vidare hamnade i anslutning till denna länk. Det gav mig dålig smak i mun och jag känner samtidigt hur ilskan börjar bubbla inom mig.

Varför reagerar jag så, frågar jag mig själv?

Efter en viss självanalys kommer jag fram till svaret. Jo, för att bilden som den här typen av listor och artiklar ger är att mördare = invandrare. Det här artikelinnehållet ger en allmän bild av att detta är den typiska invandraren. Det är mörkhyade män (oftast) med konstiga namn som klingar allt annat än svenskt. Dessutom begår den typiske invandraren våldsbrott i Sverige och därefter smiter han (för det är oftast en han) från sitt straff också.

Jag blir arg när jag märker att detta lurar folket ute i stugorna! Kommentarer som ”vad var det jag sa” och ”ja mig förvånar det inte” gör att jag blir arg över hur en del av den tredje statsmakten, kvällstidningar som AB, kan vara så oansvariga! Syfte?? Etik??? Vart vill man egentligen nå med den här typen av artiklar???

Människor som inte läst medieteori, som inte förstår att allt som står i tidningen kanske inte återger hela sanningen utan kanske bara en mycket liten bit av den. De luras att tro på vad de läser och bilden blir skev av invandrare i Sverige.

Ännu värre blir det om artikeln och listan har utformats av en redaktion som enbart har ekonomisk vinning för ögonen och därför skriver sånt här för att de vill sälja lösnummer och locka fler läsare till sin nätupplaga.

Eller.. tänk om det finns en konspiration bakom? Det kanske är så att AB genom att publicera den här typen av artiklar har som mål att piska upp konflikt mellan invandrare och svenskar. Om folk associerar invandrarnamn och invandraransikte med en lista på mordmisstänkta som inte dömts till fängelse. Ja, behöver jag gå in på följderna? Det säger självt att den svensk som läser ABs artikel inte blir direkt vänligt inställd till invandrare!

Genom att skapa denna motsättning får alltså AB infekterade och därmed spännande konflikter att skriva om och så är spiralen igång. Konflikter har alltid ett högt läsvärde och då säljer AB fler lösnummer och får fler läsare på sin webb.

Syftet med att ösa in listor med kriminella med utländsk bakgrund, vinklat och anpassat, säljer alltså ännu fler lösnummer…

DET GÖR MIG ARG!! Grrr!!!!

Men jag blir förtvivlad också eftersom jag VET att det är så!! Jag har hört många antydningar och kommentarer som gör mig mörkrädd. Detta går ut över alla de som kommit till vårt land för att de behövt vår hjälp, alla de som aldrig skulle drömma om att göra kriminella handlingar. Alla dem som går till ICA och Konsum här i Forshaga och får glåpord och blir behandlade som en sorts andrahandssorterade människor, helt utan att förtjäna det. För DERAS skull blir jag förtvivlad!

Hur tänker jag när jag läser listan och ser personerna?

För det första. I Sverige bor idag nio miljoner människor. I hela världen bor det miljarder… Personerna på listan representerar flera olika länder och i vart och ett av dem bor många många fler miljoner invånare än det gör i Sverige. ABs lista gör att man kan uppfatta det som att alla har en sak gemensamt, de är av utländsk härkomst. Ingen svensk finns med och därför buntar AB ihop ”utländsk härkomst” med det faktum att de är mordmisstänkta.

När läsare som kanske inte förstår bättre därför buntar ihop alla utländska människor och sätter likhetstecken mellan dem och mördare, ja då begår de ett mycket stort misstag. Ett misstag som AB instruerat dem att göra. Utan att läsarna som inte vet bättre själva förstår att de blivit förda bakom ljuset. Att sätta likhetstecken mellan alla invandrare och mördare är ju som att sätta likhetstecken mellan Mattias Flink (klicka på hans namn om du inte vet vem han är) och alla svenskar!!??

JAG är definitivt ingen Mattias Flink och jag har haft arbetskamrater från flera av de länder som mördarna kommer ifrån, de är heller inga mördare!

För det andra. Att människor från krigshärjade länder med trauman i ryggsäcken har större benägenhet att utföra våldshandlingar är inget konstigt för mig. Men att det enbart skulle vara invandrare som utför våldsdåd och mördar i Sverige är INTE sant! Att det därför skulle vara så att det ENBART är invandrare som kan komma undan och slippa bli dömda för mord som de begått i Sverige måste ju vara en stor lögn! Men det är också en slutsats man kan dra av ABs lista eftersom det inte finns några nyanser i artikeln. Inget att jämföra med!

Det måste finnas hur många svenska brottslingar som helst som inte heller blivit fast och fått sitt straff! Detta har jag skrivit och frågat de båda journalisterna som skrivit AB-artikeln.

Så här skrev jag:

Hej!
Jag blir beklämd och kan inte låta bli att fundera över om det verkligen inte fanns en enda med svenskt namn på listan? I så fall, varför har ni valt att enbart lägga ut de som har ett invandrar-klingande efternamn?
Vad är det som är av allmänintresse i att publicera den här listan? Vad ska ”Svensson” använda informationen till..? Hur har ni tänkt?

Goa hälsningar
Cicci Wik
Frilansjournalist&Redaktör

JAG är en fjärdedel utlänning – hur svensk är du?

Beroende på hur patriotisk man är så är och har jag alltid varit en ”alien”. Precis överallt också eftersom jag inte har alla mina rötter på ett enda ställe.

Min morfar var minst andra generationens Mölndalsbo. Min farfar tog sitt namn, Wik, efter ett soldattorp i Småland och var med största sannolikhet därför smålänning. Min mormors pappa var andre sonen till en storbonde från Linghed, en liten by mellan Falun och Borlänge. Min mormors mamma har jag dålig koll var hon kom från men mormor växte upp i Borlänge och även i Stockholm eftersom hennes pappa var riksdagsman för Socialdemokraterna. (Bland annat var han med och införde kvinnlig rösträtt! )

Min farmor däremot, och här kommer det nu, hon var utlänning, flykting och invandrade i Sverige.

Jag är alltså en fjärdedels flykting och då kanske SD ska skicka ut mig också om de får ta över styret i det här landet…?

Ska vi bli ännu mer patriotiska, vilket många är i Värmland, så är jag ”alien” här också. Jag har inga som helst rötter i Forshaga eller i Värmland över huvud taget. Till det här ”landet”, Värmland, och i orten där jag bor är jag verkligen invandrad!! Dock har jag inte flytt eller behövt migrationsverket då… Jag gör så gott jag kan med att följa svensk lag och arbeta och betala skatt också. Jag står till och med utanför mycket av det som ni andra kan ta del av i socialförsäkringssystemet eftersom jag är företagare.

Vet nästan hur det är

Men jag har ändå ett hum om vad en respektabel och klok kvinna från Iran upplever när hon ska försöka leva i det nya landet och möter den nya kulturen.

Jag växte upp här i Forshaga (delvis). Brukskulturen formade mig. Jag lärde mig att det var häftigt och coolt att röka, supa på helgerna och att man skulle gå i tajta jeans och jeansväst. Att punkare var fult och att raggarkulturen var helt rätt. Även om discobrallorna med Gällivarehäng började bli moderna 1979-80 så var det fortfarande raggarstilen som gällde här.

Detta var vad jag lärt mig när jag flyttade till Långedrag i Göteborg. Där förstod ingen av mina klasskamrater den kultur jag kom ifrån. Ingen hade tajta jeans och det var bara tre, kanske fyra i min klass som rökte. Ingen var van att vara ute och partaja på helgerna. Märkeskläder, dyra seglarjackor och seglarskor var häftigt och segelbåt och Marstrand tillhörde vardagen. Att rösta blått och hata Palme var också rätt i Långedrag.

Ja, det är inte svårt att förstå att jag fick lära mig vad kulturkrock innebär, eller hur?

Solidaritet och jämlikhet och lika värde

När jag var ännu mindre, kanske sju till tolv, var jag mycket med mormor i kyrkan. Jag fick lära mig att alla människor har lika värde oavsett om de är vita, mörkhyade eller ser annorlunda ut än vi gör här i Sverige. Jag fick lära mig att alla är människor ändå.

När jag gick på mellanstadiet och även när jag gick på högstadiet lärde vi oss att klasser inte fanns, att demokrati och soldaritet var fina ord. Det fanns till och med en frihetsrörelse i Polen som hette Solidaritet!

Men idag, vart har de värdena tagit vägen? Vem är solidarisk idag? En artikel som denna i AB gör inget för att vi som bor i det här landet ska förstå hur värdefullt det är för många av invandrarna att de kan få komma hit till oss. Den berättar heller inget om allt bra invandrare gör här.

Arbetar och strävar på

Många gör som jag gjorde i Forshaga, när man inte kan få jobb och anställning så startar man eget. Även om vi ser pizzerior och gatukök som invandrare driver, så känner jag till exempel till en familj som förr bodde i Forshaga som driver ett mycket framgångsrikt städföretag. De har flyttat till Hammarö nu.

Jag vet att årets företagare 2011 i Munkfors är en familj från Holland. Jag tänkte i mitt stilla sinne förut att om man gjorde en undersökning av vilka företagarna är i Värmland och frågade dem om deras ursprung. Undrar då hur många lokalpatriotiska och infödda värmlänningar det är som driver framgångsrika företag här idag?

Undrar hur många i hela Sverige det finns med utländskt påbrå som är skötsamma och duktiga och som strävar på och gör vad de kan för att leva ett bra liv?

Hjälp i stället för stjälp, AB!!!

Hör ni det, AB, DETTA är av allmänintresse faktiskt! JAG skulle i alla fall mycket hellre vilja läsa om invandrare och deras svårigheter med att leva i Sverige. Jag skulle vilja lära mig hur jag kan bli en bättre medmänniska och hjälpa till så att de kan komma in i det svenska samhället, lära sig hur de svenska oskrivna kulturella reglerna ser ut och bli svenskar.

En lista på några få riktiga svin får enorma proportioner i er tidning medan alla de som verkligen försöker och verkligen vill inte får något utrymme alls.

I stället fläskar ni på med sånt som gör svenskar (inte alla som tur är) misstänksamma och aggressiva mot invandrare!!

VAR finns ALLMÄNHETENS INTRESSE i det??? Vems ärenden springer ni när ni gör en lista som denna…? Inte mitt!!! Näe ”#@£$-*^~$” för er som skriver sån skit!!

…kan innebära olika saker. Det kan betyda att man bryr sig om och känner empati.

Men det kan också betyda att man lägger näsan i blöt och tycker saker som egentligen inte har så mycket med just oss att göra. Det kan helt enkelt handla om att snacka skit, lägga sig i, tycka till om vad andra väljer i sina liv utan att ha egentlig befogeenhet att göra det.

Det kan också handla om att ta åt sig när någon elak person är ute efter att såra.

Grannens nya bil

Om grannen skaffar ny bil så bryr vi oss, eller hur?  Eller är du glad för deras skull? Enbart? Du ifrågasätter inte valet av bil, priset på bilen, vad grannen kan tänkas ha för inkomster som kan berättiga bilköpet..? Jo, men det är också att bry sig!

Tur att du/ni OCKSÅ finns!

Jag känner (minst) en kvinna som är en god lyssnare och en mycket bra rådgivare. Hon kan konsten att bry sig på helt rätt sätt.

Tänka efter före

Jag känner också de som gärna lyssnar, tolkar och sedan för vidare vad de tror sig ha hört till någon som inte alls har med saken att göra.

Skitmedalj

Det händer att jag blir sittande i ett sällskap där snacket kommer igång om än den ena och om än den andra. Ibland kan det kännas som om varje person som har något smaskigt att tillägga också får en tänkt medalj att hänga på bröstet. Som ett bevis på att han/hon verkligen har kommit med något av största vikt.

Ingen är perfekt och ingen är ond rakt igenom

Det har hänt att jag inte klarat av att lyssna utan har valt att bryta allt med en helt annan tolkning. Om det till exempel handlar om huruvida någon gjort något av illvilja eller inte så kan det ju helt enkelt vara så att det gjordes i okunskap. Eller kanske i god tro och av god vilja… Problemet med andra tolkningar i det läget är att de som nyligen vunnit medaljer oftast blir av med dem.

Det är aldrig populärt!

För om inte Greta gjort det hon gjorde av ren illvilja, det som alla argumenten som belönats med medalj strukit under så rämnar hela det nyligen uppbyggda berget av skitsnack. Eller hur?

Vågar ibland säga ifrån

Det har också hänt att jag blivit arg och sagt ifrån att jag inte vill höra mer skit! Då har jag sagt saker som kanske till och med fått de runt bordet att tappa ansiktet… För visst är det så att vi många gånger av ren avund sitter och brer på om andras fel och brister. Hur giriga de är till exempel, utan att ha en aning egentligen.Vi vet ju inte hur mycket de slitit för att få ihop till sin fina nya bil? Eller hur?

Hur kul är det att få höra att man bara är avundsjuk och att det är därför vi sitter där och snackar vår skit?

Att ge andra skit ur egna ryggsäcken

Jag har skrivit om det förut. Men jag vet också att det finns de som tolkat/tolkar mig och min person efter vad de själva har i sin ryggsäck. ”På sig själv känner man andra!”. Ibland är det så uppenbart att det nästan blir löjligt till och med!

När jag tillskrivs egenskaper som jag aldrig haft, aldrig kommer att få och handlingar som jag aldrig ens skulle komma på tanken att utföra. Som jag vet att många av de som känner mig också vet att jag aldrig skulle göra. Ja då blir det ju löjligt!

JAG vet att de som tillskriver mig detta enbart gjort det för att skydda sin egen värdighet. Det handlar om prestige och anseende, något som de inte vill förlora genom att erkänna att de har fel i sin tolkning av mig och vem jag är. (Varför över huvudtaget ”VETA” bättre om hur andra är och varför de gör som de gör, än de själva kan man undra?)

Men vet man så vet man och vem vill förlora ansiktet och erkänna sina egna fel och brister? Vem vill förnedra sig själv? Bättre då att ge någon annan sina egna fel och brister och sedan  hålla fast vid att ha gjort rätt tolning! Eller hur? Vem vill inte vara felfri själv medan andra människor dignar av felaktigheter? Men hur många av oss är egentligen felfria? Som Jesus sa; den utan synd kastar första stenen! Det var ingen som kastade då…

Modigare att erkänna

Själv tycker jag nog att det finns mer anseende att vinna i att vara modig not att erkänna sina fel och brister. Det är inte särskilt intelligent att tro att man kan upprätthålla en felfri fasad och sedan envist hålla fast vid den illusionen. Att våga ha fel och visa att man har svagheter är betydligt mer prestigefyllt i mina ögon.

Ändå är det så många som tycker att det är lättare att lägga över sina egna fel och brister på andra för att själva slippa bära på denna hemska insikt, att de KAN ha fel!

Ärlighet ger större förtroende än en till synes felfri fasad

Det går inte att samarbeta om prestige ska gå före att ärligt inse att vi alla kan ha både fel och rätt. Det går inte att skapa ett humant klimat i en grupp om förnekelse och lögner ska styra hur vi är mot varandra. Det går definitivt inte att skapa förtroende och tillit om man inte kan vara ödmjuk. Det är bara att inse!

Allt som görs enbart för egen vinning, och för att till varje pris aldrig behöva förlora ansiktet skapar bara hård och kall stämning!

Cynism förgiftar och ärlighet vinner

Ibland kan jag tycka att människor är alldeles för kalla, hårda, egocentrerade och misstänksamma. De dagarna känns det tungt och jobbigt. När alla tycks se horn i pannan på varandra blir världen till ett helvete. Så är det bara! Men det är ingen sann bild!

Inget är svart enbart!

Att i stället vara ödmjuk, vidsynt och inse att man inte själv alltid har rätt. Att vi alla har både bra och dåliga sidor och att vi är människor som kan handla både rätt och fel. DET skapar tillit, tilltro och det känns ärligt!

Världen är inte svart, eller för den sakens skull vit, enbart. Den har nyanser…

Ödmjuka, ärliga människor med självinsikt vinner i längden

Det är tur att jag vet att det finns människor som jag alltid har nära till hands och som är raka motsatsen till de där misstänksamma, missunnsamma och egocentrerade och allomvetande. Då blir det betydligt lättare att leva, finnas och verka!

Jag beundrar alla ni som sätter ärlighet, både mot er själva och mot andra i första rummet! Ni vet vilka ni är!

Tack för att ni finns!

Kram på er!

PS. Ni som känner igen er i att lägga era egna fel och brister på andra, ni har faktiskt möjligheten att göra ett aktivt val. Nästa gång ni ser fel hos andra, stanna upp och gör en självrannsakan först! Är det helt säkert att det inte är era egna fel och brister ni ser…?