Tro

Tankar om tro

Min bakgrund har naturligtvis färgat mig en del. Min morfar var pingstpastor och min mormor var även hon djupt troende. Jag har genom min barndom varit på läger, gått på kyrkotimmar för barn och följt med mormor på tältmöten och till Smyrnakyrkan i Göteborg. Nu har jag format min tro som jag vill ha den.

Kanske hade inte morfar och mormor hållit med mig men jag anser att Gud finns utan några särskilda levnadsregler. I stället finns han/hon/den/det hos var och en av oss på sitt eget vis. Sunt förnuft och respekt för livet är de enda rättesnören vi behöver. Vi behöver inga regler kring klädsel eller kring vad vi får och inte får göra.

Vi har ofta något som ger vår själ näring. Vad det vara månde så är det just det som ger vår själ vad den behöver som är Gud. Enligt mitt sätt att se är även det faktum att vi lever och finns till bevis för att det finns en kraft. En kraft som ingen vetenskap någonsin kommer att finna för att mäta, livskraften själv. Livets kraft är alltings inneboende kraft. Ljusets kraft, kärlekens kraft som gör att vi blir fler…

Det är min tro. Jag ska sluta flumma nu. Här tänkte jag orda när jag får lust om sådant som faller under rubriken ”Tankar om tro”…

Tänkvärt hämtat från en artikel på www.trotsallt.se
CG JUNG LÄR HA SAGT att det som kännetecknar den västerländska människan är att hon förväntar sig att det som är gott ska komma utifrån, inte från henne själv. Det paradigmet har du vänt på i dina böcker.
- Vi människor måste förstå att varje gång vi talar om Gud så talar vi samtidigt om oss själva.
- Det är ju en väldigt vanlig tanke att vår vilja måste kämpas ner eftersom den skiljer sig från Guds vilja. Men Bibeln uppmanar oss att söka Gud inom oss själva. Och jag tror inte att det finns någon konflikt mellan vår längtan och Guds vilja, tvärtom. Om vi kunde upptäcka vad vi innerst inne längtar efter skulle vi förstå att det också är vad Gud vill.
Källa: En artikel om och med Gerard W Hughes

Tänkvärt om en scen i ”Så som i himmelen”
I filmen ”Så som i himmelen” är det en scen där prästens fru skäller på sin man. Hon säger att det inte finns någon synd, att synden är något människor hittat på. Gud är kärleken, han älskar alla människor och det finns inget att förlåta. Hon säger fler saker och jag är beredd att hålla med om det mesta. Jag vet att jag satt och sa, yess, yess och yess när jag såg den filmen första gången.

Forshaga Gospel
Under några år var jag en i altstämman i Forshaga gospelkör. Jag älskar gospel och det är en fantastisk känsla att stå där och ha all denna musikaliska glädje omkring sig. Jag gjorde en liten hemsida om kören, vill du se kan du klicka här >>